Idag var vi på Slottet och såg utställningen "Swedish family". Konstverken som berörde mig mest var nog Anders Krisárs, han visade sin relation till sin mamma med ut gjutningar av deras ansikten i aluminium och magneter. Han försökte nå henne och komma henne nära, men nådde aldrig riktigt ända fram. I en av hans skulpturer repellerar hon hans ansikte men i ett annat har hans ansikte slitit sig från väggen och vidrör hennes. Jag tycker att det är så fint. Hon hade schizofreni men han sökte alltid den närheten hos henne. Utställningen är faktiskt värd att se, trots att jag inte alltid uppskattar modern konst så var denna väldigt nytänkande, originell och intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar