wake me up when september ends

jag har hört att ibland ska man bara ska skriva. låta orden rinna ur en.

Hon har en färgburk. En färgburk med regnbågens alla färger. Förgäves målar hon hela världen, för att ta bort allt det svarta.
Regnet sköljer bort det.
Under hennes bröstkorg bultar hennes hjärta intensivt, kämpar emot för att det svarta inte ska ta över även henne. Hon lever i en splittrad familj, ett hjärta delat på två. Varje kväll vill hon blåsa bort taket och flyga iväg. Hon kan inte vara den de vill att hon ska vara. Men hon drömmer om att vara något mer.
Hon drömmer om elden. Den dansande elden som sakta svalnar och dör ut.
Hon lyste, hon älskade. Hon lyste. Nu lyser hon inte mer, kärleken tog slut, ensamhet tog över. Hon är inte längre här, hon hör inte längre.
Hon följer alla vägar men kan inte hitta ut. Hon tar hjälp av stjärnorna och klättrar tillslut upp. Där uppe vill hon stanna.
Hon öppnar ögonen och ser sig omkring, ingenting är sig längre likt. Allting förändras när ögonen vilar bakom ögonlocken för en liten stund. Otryggheten i att inte kunna lita på något, känns som tyngden av hela världen på hennes ynkliga kropp. Hon kämpar för att andas.
Hon har slutat leta.
I hennes kämpande är hon aldrig ensam och det fick bli hennes trygghet.

popaganda

.

Du är fin, du kan få mig att le, men inte inombords längre, det fattas ju något. Jag känner mig avtrubbad, men ändå insjunken i mig själv på något vis. Insjunken i fotöljen där jag tillbringat ett par timmar de senaste dagarna. Ödslande, jag vet inte. Jag kan dra med fingertopparna längs ryggarna när jag går mellan bokhyllorna och veta att i varje historia finns en ny värld att försvinna i. Andas in den välbekanta doften, fuktig, men torrt, bläck och papper, förgången tid, den lena känslan. Den genomtränger mina sinnen. Jag vill inte vara avtrubbad, jag vill känna mig levande.

annie leibovitz

"Really great photographers can't stop taking pictures. They do it like other people eat and brief. Her whole life is her subject."

Hon är en fantastisk fotograf, fångar verkligen ögonblicket och förmedlar så mycket känslor med sina foton. Några av mina favoriter från utställningen,

bookends

Igår började skolan igen! Hälsade glatt på alla klasskompisar, fick schemat och lite fika innan vi gick på första lektionen. Vi hade lång lunchrast så Kim, Hedvig och jag satt på Hugo's och pratade och sen hade vi matte innan vi slutade. Christine, Hedvig och jag tog tåget till Stockholm och gick genom gamla stan till Fotografiska där vi såg Annie Leibovitz fotoutställning. Åh, det var så vackra foton, "övergripande" som Hedvig sa. Sedan drack vi kaffe på en uteservering och lekte pax innan vi gick till centralen för att ta tåget hem. När vi kom till Uppsala tog vi bussen hem till Hedvigs kompis Felicia och förfestade. Dansade till Håkan och gamla 90-tals låtar och sedan gick vi till Hum C, där den så kallade "insparks festen" skulle vara. Där var i princip bara 94or som börjat 1an, tyvärr, men vi träffade några klasskamrater.