hungersnöd

Idag lever 1 miljard människor i hungersnöd. En tiondel av världens dödsfall beror på svält men det är den kroniska hungern som är det större problemet. Hungern tar livet av 25000 personer varje dag i tystnad. Tre fjärdedelar av de som dör av hunger är barn under 5 år.
1,4 miljarder människor lever på mindre än 10 kr om dagen. Pengar som ofta ska försörja en hel familj. Men det råder inte brist på mat, vi har resurser att försörja och mätta hela världens befolkning, men det är möjligheten till mat som är problemet.
70% av världens hungriga bor på landsbygden, de flesta i Sydostasien eller i Afrika, söder om Sahara. De förlitar sig på jord, vatten och grödor för att överleva. De har inte de ekonomiska resurserna för att ens kunna köpa fröer eller gödningsmedel, inte ens konstbevattning.
Att sälja sockerärtor kanske är den enda inkomstkällan en familj har och skulle de då förlora sin marknad, om den skulle ersättas av en industri i närheten eller liknande, finns ingen stat som kan ersätta deras inkomster.
Länder med hungersnöd är ofta auktoritära regimer. Hungersnöd har aldrig inträffat i en demokrati, däremot har demokratier bidragit till hungerkatastrofer i andra länder.
Kvinnor är den främsta producenten av mat, trots det är 70 % av de hungriga just kvinnor. Kvinnor har inte rätt att äga land eller att ta lån. Kvinnan har inte ens rätt att ärva landet om hennes make dör.
Vi har de finansiella och tekniska resurserna som krävs för att förhindra svälten och hungersnöden i världen, men engagemanget saknas.

Vi har precis fått en uppgift i skolan som handlar om hållbar utveckling och vår grupp valde att skriva om hur hälsan är i risk i ett ohållbart samhälle. Jag valde att skriva om hungersnöd. Jag mår fruktansvärt illa och skäms när jag läser om svält och hungersnöd i världen. Det handlar om liv och död och det kan väl inte bli mer allvarligt, mer viktigt eller ett starkare rop på hjälp än så? Ändå sitter vi här i västvärlden med våra oändliga begär och blundar för fattigdomen som drabbar 80% av världens befolkning. Idag lever 20% av världens befolkning på 80% av världens resurser. Det är så absurt. Varför gör vi inte ALLT för att hjälpa de fattiga. När jag läser om hur människorna lever skäms jag över hur jag kan klaga över små ting som att maten inte är så god. Jag skäms så hemskt mycket. Jag skäms över att vi klagar trots att vi har så otroligt mycket. Materiellycka är inte sann lycka. Alla borde ha förutsättningen att kunna somna mätta, med tak över huvudet och kläder på kroppen.
Något så självklart som förutsättningen att leva.