onsdag, november 18

ingen ser, ingen ser längre

Tisdag. Jag satte mig på bussen utan att egentligen veta var jag var på väg, försökte fly, bort i musiken som spelades i mina öron. Vädret var dystert, likaså ansiktena jag möttes av. Jag klev av och promenerade längs den blöta ängen tills jag hamnade på en liten kulle i denna platta delen av staden. Jag kunde se domkyrkans torn försvinna i dimman, och regnets droppar hängde tungt på trädens kvistar. Platsen kändes nästan idylliskt med de små utplacerade detaljerna som gömde sig mellan träden.

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Du kan fly så långt du kan,
men du kan aldrig fly dig själv.

2 kommentarer:

  1. vilken underbar plats! Dit får vi åka någon gång :) Idag var en underbar dag och tack igen för kläderna och allt, du är en ängel! <3

    SvaraRadera
  2. ja det borde vi! :) tack för igår, du är underbar<3

    SvaraRadera