.

Du är fin, du kan få mig att le, men inte inombords längre, det fattas ju något. Jag känner mig avtrubbad, men ändå insjunken i mig själv på något vis. Insjunken i fotöljen där jag tillbringat ett par timmar de senaste dagarna. Ödslande, jag vet inte. Jag kan dra med fingertopparna längs ryggarna när jag går mellan bokhyllorna och veta att i varje historia finns en ny värld att försvinna i. Andas in den välbekanta doften, fuktig, men torrt, bläck och papper, förgången tid, den lena känslan. Den genomtränger mina sinnen. Jag vill inte vara avtrubbad, jag vill känna mig levande.