För Epikuros (341 f.Kr. - 270 f.Kr.) var meningen med filosofi att nå ett lyckligt, lugnt liv, karakteriserat av frånvaro av smärta och rädsla. Han förordade att var och en skulle leva ett självförsörjande liv och vara omgiven av vänner. Han hävdade att njutning och smärta är mått på vad som är bra respektive dåligt, vilket gör att han räknas till hedonisterna. Döden skulle ej vara är att frukta, ej heller gudarna. Epikuros trodde att "gudarna" varken prisade eller straffade människan. Epikuros trodde att "gudar" existerade. Dessa "gudar" var element eller atomea som byggde världsalltet och inte någon gudom på teistiskt eller deistisk vis som skapade världen eller hade en personlig karaktär. Dessa "gudar" spelade inte heller någon större roll i den världsbild som han trodde på.
Vidare trodde Epikuros att universum var oändligt och evigt och därmed aldrig hade behövt skapas och att allt som hände i världen berodde på atomernas eviga rörelser. Denna uppfattningen har gjort att Epikuros ses som en ateistisk filosof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar