om du läser det här

Jag blir så lätt kär. Jag blir så lätt kär i de små detaljerna. De små detaljerna som är du. Jag hatar att det är så. Men det är så. Om nätterna har jag slutat att kväva mitt hjärta för en stunds frid när det vägrar att ligga stilla. Jag ser det jag vill se. I mina drömmar är det vi. Två. Så mycket mer än bara en. Ensam. I den hårda verkligheten, falskheten, mänskligheten, tål jag dig inte. Jag tål inte din hårdhet. Jag vill smälta den isiga spindelväven kring ditt hjärtas knutna näve och den arktiska tundran som skapats mellan oss. Du är cynisk och kall som inte tror på kärlek. Kärlek som fenomen. Du trevar mellan mina ben och jag trevar efter lite mening med livet. Men livet i sin renaste form är äckligt.